Den är rena sagoskogen med orörda träd, små dammar, många gångstigar och mycket blåbärs och lingonris. Här kommer jag att promenera mycket framöver.
Lugn och fin . Jag har inte tröttnat på havet. Det kommer inte att hända. Det är bara mitt småländska ursprung som gör sig påmint.
Jag är uppvuxen på en bondgård i det djupaste av Småland. Vi hade främst mjölkkor men också kalvar, grisar, höns, kaniner, katter och en hund. Nu höll jag på att glömma hästen Debora en stadig ardenner som till pappa Birgers stora lycka blev premierad som en sällsynt fin ardennerhäst. Diplomet hängde alltid över skrivbordet tillsammans med en bjällra som användes till slädturerna vid jul.
Ja, min uppväxt liknade mycket Astrid Lindgrens Bullerbyn med de rödmålade husen med vita knutar och den lilla sjön där vi badade och fiskade.
Nu var det inte bara idyll. Gården låg väldigt ensligt så jag saknade lekkamrater men på sommaren kom sommargästerna och då blev det liv i skogen. Familjerna hade barn och mina kompisar var efterlängtade. Dessutom hade mamma Sonja 11 syskon med familjer. De kom ofta på besök eftersom de själva bodde i olika städer i Skåne. Jag räknade vid ett tillfälle ut att jag har strax över 30 kusiner. Därför saknades det inte barn på gården under sommaren.
Här fick jag mitt stora intresse för djur och natur.
Det är lätt att bli nostalgisk nu när föräldrarna är borta sedan länge men alla fina minnen finns kvar.
Efter alla promenader vid havet kände jag att något saknades. Ursprunget gav sig till känna.
Kan man ha det bättre. sagoskog och havet alldeles utanför knuten. Jag klagar inte det allra minsta.
Ha en fin helg var du än befinner dig. Här blir det inga promenader just nu för vi har riktigt tråkväder med dis och dimma och regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar