måndag 22 oktober 2018

Hej igen!

Nu var det länge sedan sist och jag trodde att det inte skulle bli något mer skrivande här.
Det här blir ett sätt att hålla skrivandet och allt vad det medför igång.
 
Först lite kortfattat vad som har hänt sedan sist. Efter  två och ett halvt år i en ny och fin lägenhet belägen med en strålande havsutsikt bestämde vi oss för att försöka hitta något i de centrala delarna av Göteborg. Vi kände att nu när vi blivit äldre hade prioriteringarna ändras och nu är närheten till sevice och kommunikationer viktigt.
Vi hittade en stor tvåa i en väldigt populär stadsdel. Vi har nära till allt men ändå är det tysta .lugna och stilla kvarter. Sju minuter till Göteborgs paradgata Avenyn och fem minuters gångväg till Slottskogen.
Lägenheten ligger på sjunde våningen i en hörna och utsikten är fin för att vara så centralt. Vi trivs riktigt bra och håller på att renovera den. Vi har inte bråttom utan det får ta sin lilla tid-




Vår fina Lilla My. Minns ni katterna som jag tog hem från Kreta. Kasper flyttade till Jonas när vi sålde huset i Floda eftersom han inte kunde bli innekatt i Btottkärr. Lilla My flyttade med oss och är en underbar liten kisse. Tyvärr blev Henrik väldigt allergisk så vi blev tvungna att hitta ett nytt hem till henne. Det var inte lätt för jag hade stora krav på både boende och människorna hon skulle bo hos. Vi hade turen att hitta det perfekta. Så nu bor hon på Tjörn hos en släkting som älskar katter. Nu kan vi också hälsa på henne lite då och då.



i samband med flytten fick jag en inflammation i ryggen som varade i ett halvt år. Smärtorna var hemska och jag kunde knappt röra mig över huvud taget. Tre läkare och två sjukgymnaster senare mår jag bättre men är inte helt bra ännu.
Nästa problem blev med hjärtat, för hög puls och blodtryck. Hjärtinfarkt var min första bedömning som min läkare gav mig. Nu fem EKG senare var det arytmi och det har avhjälpts med betablockerare.
Inställd Kretaresa blev resultatet av detta.
Som om det här inte vore nog  så blev jag påkörd av en cyklist när vi gjorde en cykelutflykt för några dagar sedan. Jag blev nermejad av en mötande galning flög i backen med cykeln både under och över mig.Ont i ena foten och massor med blåmärken och ont i revbenen blev resultatet av det-

Nej, nu får det vara nog.

Nu fokuserar vi på resan till Kreta som går av stapeln om några dagar.

Vi hörs därifrån nästa gång.

onsdag 24 maj 2017

Sista inlägget.

Jag har skrivit blogg sedan 2009 när jag började att åka lite längre till Kreta. Det har blivit många inlägg och jag har lärt att känna nya bekantskaper via bloggen.

Nu sinar dock inspirationen så därför ber jag att få tacka er alla som har läst och kommenterat eller bara läst lite då och då. Det har varit riktigt roligt men nu väljer jag att fortsätta med att lägga ut bilder på instagram istället.

Jag avslutar med några bilder från Botaniska trädgården här i Göteborg.


STOR KRAM.






































Konfirmation

I helgen konfirmerades äldsta barnbarnet Sara.

Det var en strålande vacker vårdag när naturen står i sin fagraste blomning.

Fina Sara
Sara lägger till sin del i bildspelet.




Nu när allt är över finns det tid för lite bus med kompisen.
Tänk ändå vad åren försvinner fort förbi. Det var här i Härlanda kyrka som Sara döptes för 15 år sedan.




Efter kyrkan träffades vi hela släkten för att njuta av Camillas smörgåstårtor som hon är en hejare på att göra. Hemmagjorda prinsesstårtor dukades också fram. Alltid lika gott.

Det var många år sedan jag sist var på konfirmation, det måste ha varit Andreas (Saras pappa) eftersom mina två yngsta valde att inte konfirmera sig.
Nu kanske det blir fler konfirmationer eftersom Sara är äldst i barnbarnsskaran.

Njut av våren och här ska vi få några riktigt fina dagar framöver.

måndag 15 maj 2017

Daratso by och mera från Kreta.


Barbro och jag bodde hos Ilona i hennes uthyrningsdel, nära torget i Daratso.
Ilonas fina lilla hund Asperini blev vår kelgris under veckorna vi bodde där. De morgnar när Ilona hunnit iväg till jobbet innan vi vaknade hörde vi en liten vovve som ville komma in till oss och det fick hon gärna. Det bästa hon vet är att sitta i knät och gosa. Barbro funderar på att skaffa hund och hon blev väldigt förtjust  i Asperini  så hon frågade Ilona om hon inte kunde få ta med henne hem. Där blev det naturligtvis stora  NOBBEN. Det är något speciellt med gatuhundarna som blir räddade till ett bra liv. Svårt att säga vad det är men de verkar så extra kloka och kärleksfulla.





Det blev några bussresor in till Chania.
Samma dag som vi skulle åka till Kreta såg jag att Helena skrivit på facebook att hon var på Kreta. Helena och jag var klasskamrater och bästisar när vi gick på läroverket i Västervik och vi har inte setts på drygt 50  år. Vi hittade varandra igen på Stay friends och blev sedan facebook vänner. Nu skrev jag till henne och föreslog att vi skulle ses. Sagt och gjort. Vi var lite oroliga att vi inte skulle känna igen varandra. Bara några kilon och några rynkor fler men visst kände vi igen varandra.
Vi sågs tre gånger  under veckorna och kommer inte att tappa bort varandra igen har vi bestämt
 Helena till vänster och min reskompis och väninna sedan 40 år, Barbro till höger.

På torsdagen träffade vi andra vänner för lite strosande och handlande i affärerna i gamla delen av stan . Det vill säga vi kvinnor medan männen anslöt när det var dags för middag.




Skål  på dig Timo! Resten av gänget är Anita och Björn,  Barbro, Helena och jag.

Fortsättning följer.......

                                Kram från mig.        

måndag 8 maj 2017

Resa till Kreta.


Jag är precis hemkommen från en två veckors resa till Kreta.

Från början var mitt syfte med resan att få ta farväl av en kär vän som var allvarligt sjuk.
Tyvärr hann jag inte ner för han avled veckan innan och begravdes några dagar där efter.
Nu fick jag istället besöka hans grav och sätta en blomma. Så förgängligt livet ändå är. Vem kunde ana förra året när vi sågs att det var sista gången. Ja så är det ju med livet. Man vet aldrig vad framtiden bär på och det är en evinnerlig tur det.
RIP Jacop.


Det här är kyrkogården där Jakop är begravd men jag visar inte hans grav här av respekt till Anita.

Här skiner solen men vi har bara 13 kalla grader.


tisdag 11 april 2017

Lite av varje,

Här händer inga större sensationer utan allt rullar på som vanligt.
Förutom när det plötsligt händer något.

För en tid sedan var vi med barnbarnet Kajsa i stallet och tittade på när hon hade hopplektion. SÅ duktig hon har blivit. Alltid roligt att få vara med.

















Vädermässigt så har vi haft blåsigt några dagar och inte speciellt varmt.
I helgen hade vi några riktigt fina dagar och då passade vi på att börja med vårfixet med båten.
Vi har haft kapellet inlämnat för två nya dragkedjor. Jag har också sytt i nya kantband.
Nu hade vi jämt sjå att få det på plats igen. Kändes som om det krymt i tvätten. Vi lyckades till slut så nu ska det bara impregneras också.

På väg ner till  båten som vi har i Lerkils hamn åkte vi förbi golfbanan i Särö och vi passade då på att äta middag där. En riktigt god schnitzel med råstekt potatis och en god sås och gröna ärter till.  Det fanns fyra rätter att välja mellan. Man betalar 100 kronor och då ingår också ett glas öl eller annan dryck, salladsbuffè och kaffe med kaka. Ett gott råd är att om du är ute på resa och inte vet vart du ska äta så tycker jag att du ska leta upp en golfbana och se om de inte har en restaurang med dagens meny. Vi gör alltid så och har aldrig blivit missnöjda. Riktigt prisvärt och mycket godare än vägkrogarna och korvkioskerna.


Vårens första båtfix fika blev det också. Måsarna skriade och jag såg de första vårblommorna. Tussilago och vitsippor, Nu ÄR äntligen våren här.


Ett tydligt vårtecken för oss är när man kan börja med vårfixet med båten.

fredag 31 mars 2017

Sagoskogen.

Nu har vi utforskat skogen bakom vårt hus.

Den är rena sagoskogen med orörda träd, små dammar,  många gångstigar och mycket blåbärs och lingonris. Här kommer jag att promenera mycket framöver.

Lugn och fin . Jag har inte tröttnat på havet. Det kommer inte att hända. Det är bara mitt småländska ursprung som gör sig påmint.
Jag är uppvuxen på en bondgård i det djupaste av Småland. Vi hade främst mjölkkor men också kalvar, grisar, höns, kaniner, katter och en hund. Nu höll jag på att glömma hästen Debora en stadig ardenner som till pappa Birgers stora lycka blev premierad som en sällsynt fin ardennerhäst. Diplomet hängde alltid över skrivbordet tillsammans med en bjällra som användes till slädturerna vid jul.
Ja, min uppväxt liknade mycket Astrid Lindgrens Bullerbyn med de rödmålade husen med vita knutar och den lilla sjön där vi badade och fiskade.
Nu var det inte bara idyll. Gården låg väldigt ensligt så jag saknade lekkamrater men på sommaren kom sommargästerna och då blev det liv i skogen. Familjerna hade barn och mina kompisar var efterlängtade. Dessutom hade mamma Sonja 11 syskon med familjer. De kom ofta på besök eftersom de själva bodde i olika städer i Skåne. Jag räknade vid ett tillfälle ut att jag har strax över 30 kusiner. Därför saknades det inte barn på gården under sommaren.
Här fick jag mitt stora intresse för djur och natur.
Det är lätt att bli nostalgisk nu när föräldrarna är borta sedan länge men alla fina minnen finns kvar.

Efter alla promenader vid havet kände jag att något saknades. Ursprunget gav sig till känna.

Kan man ha det bättre. sagoskog och havet alldeles utanför knuten. Jag klagar inte det allra minsta.

Ha en fin helg var du än befinner dig. Här blir det inga promenader just nu för vi har riktigt tråkväder med dis och dimma och regn.