Sista inlägget.

Jag har skrivit blogg sedan 2009 när jag började att åka lite längre till Kreta. Det har blivit många inlägg och jag har lärt att känna nya bekantskaper via bloggen.

Nu sinar dock inspirationen så därför ber jag att få tacka er alla som har läst och kommenterat eller bara läst lite då och då. Det har varit riktigt roligt men nu väljer jag att fortsätta med att lägga ut bilder på instagram istället.

Jag avslutar med några bilder från Botaniska trädgården här i Göteborg.


STOR KRAM.

Konfirmation

I helgen konfirmerades äldsta barnbarnet Sara.

Det var en strålande vacker vårdag när naturen står i sin fagraste blomning.

Fina Sara

Sara lägger till sin del i bildspelet.

Nu när allt är över finns det tid för lite bus med kompisen.
Tänk ändå vad åren försvinner fort förbi. Det var här i Härlanda kyrka som Sara döptes för 15 år sedan.

Efter kyrkan träffades vi hela släkten för att njuta av Camillas smörgåstårtor som hon är en hejare på att göra. Hemmagjorda prinsesstårtor dukades också fram. Alltid lika gott.

Det var många år sedan jag sist var på konfirmation, det måste ha varit Andreas (Saras pappa) eftersom mina två yngsta valde att inte konfirmera sig.
Nu kanske det blir fler konfirmationer eftersom Sara är äldst i barnbarnsskaran.

Njut av våren och här ska vi få några riktigt fina dagar framöver.

Daratso by och mera från Kreta.

Barbro och jag bodde hos Ilona i hennes uthyrningsdel, nära torget i Daratso.
Ilonas fina lilla hund Asperini blev vår kelgris under veckorna vi bodde där. De morgnar när Ilona hunnit iväg till jobbet innan vi vaknade hörde vi en liten vovve som ville komma in till oss och det fick hon gärna. Det bästa hon vet är att sitta i knät och gosa. Barbro funderar på att skaffa hund och hon blev väldigt förtjust  i Asperini  så hon frågade Ilona om hon inte kunde få ta med henne hem. Där blev det naturligtvis stora  NOBBEN. Det är något speciellt med gatuhundarna som blir räddade till ett bra liv. Svårt att säga vad det är men de verkar så extra kloka och kärleksfulla.

Det blev några bussresor in till Chania.
Samma dag som vi skulle åka till Kreta såg jag att Helena skrivit på facebook att hon var på Kreta. Helena och jag var klasskamrater och bästisar när vi gick på läroverket i Västervik och vi har inte setts på drygt 50  år. Vi hittade varandra igen på Stay friends och blev sedan facebook vänner. Nu skrev jag till henne och föreslog att vi skulle ses. Sagt och gjort. Vi var lite oroliga att vi inte skulle känna igen varandra. Bara några kilon och några rynkor fler men visst kände vi igen varandra.
Vi sågs tre gånger  under veckorna och kommer inte att tappa bort varandra igen har vi bestämt

 Helena till vänster och min reskompis och väninna sedan 40 år, Barbro till höger.

På torsdagen träffade vi andra vänner för lite strosande och handlande i affärerna i gamla delen av stan . Det vill säga vi kvinnor medan männen anslöt när det var dags för middag.

Skål  på dig Timo! Resten av gänget är Anita och Björn,  Barbro, Helena och jag.

Fortsättning följer.......

                                Kram från mig.        

Resa till Kreta.

Jag är precis hemkommen från en två veckors resa till Kreta.

Från början var mitt syfte med resan att få ta farväl av en kär vän som var allvarligt sjuk.
Tyvärr hann jag inte ner för han avled veckan innan och begravdes några dagar där efter.
Nu fick jag istället besöka hans grav och sätta en blomma. Så förgängligt livet ändå är. Vem kunde ana förra året när vi sågs att det var sista gången. Ja så är det ju med livet. Man vet aldrig vad framtiden bär på och det är en evinnerlig tur det.
RIP Jacop.

Det här är kyrkogården där Jakop är begravd men jag visar inte hans grav här av respekt till Anita.

Här skiner solen men vi har bara 13 kalla grader.