Under hösten har jag försökt att komma igång med promenerandet på allvar. Jag har skaffat mig walklogger appen i telefonen och kunde där stolt konstatera att jag så gott som varje dag gick mer än vad jag hade skrivit som önskemål.
Härligt tyckte jag men inte knä och höfter. Jag brydde mig inte om varningssignalerna som kroppen skickade utan min förklaring var att det kunde vara artros eftersom jag börjar bli gammal. Till slut tog jag fram pappas gamla käpp som jag inte har kunnat göra mig av med. Linkade fram och tog det lite lugnare.
Så i torsdags när jag var ensam hemma såg jag att min fina orkidee började sloka. Den står ovanpå ett högt skåp. Jag drog fram en stol och skulle hoppa upp så som jag alltid har gjort.
PANG lät det från mitt knä och det gjorde riktigt ont. Efter det kunde jag inte sätta ner foten. Det gick inte att belasta knät för det gjorde SÅ ont.
Vi avvaktade till fredag och då blev det akutbesök på Mölndals sjukhus. Där kunde två läkare och två fysioteraphefter och röntgen konstatera att jag har en ledbandsskada.
Jag fick ett gåstöd och remiss till sjukgymnast och ett träningsprogram som jag ska göra direkt.
Vi skulle ha gått på Stora teatern i fredags. Där var en akrobatikföreställning i humorns tecken. Den var helt suverän berättade Barbro som skulle följa med oss. Istället fick hon gå med son och sonhustru. Ja, så kan det gå.
Nu får jag koncentrera mig på stilla aktiviteter. Handarbete och sortera kort här i datorn och det kan sannerligen behövas och så läsa förstås.
Ha nu en fortsatt fin vecka. Här har vi lite sol idag men längre upp i Sverige har den första snön kommit och vi räknar med minusgrader inom de närmaste dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar