Höst,

Det blev en väldigt annorlunda vår och sommar  för många av oss. Eftersom jag har flera kroniska sjukdomar har jag varit väldigt försiktig och bara umgåts med likasinnade eller utomhus. Som tur är har vi vårt lantställe med en stor tomt. Det har blivit mycket fikande och även någon middag med släkt och vänner utomhus. I vår lilla lägenhet i Göteborg har vi bara tagit emot Daisy (Johannas härliga hund ) som vi gärna umgås med.

Våren kom långsamt i år och som jag njöt av den fina skira grönskan på mina promenader och cykelturer. I de nyförskaffade odlingslådorna  kunde vi skörda spenat. sockerärtor och rödbetor. Flera örter prunkade också i lådor och rabatter. Vi fick tre tomatplantor av goda vänner och vilken utdelning det blev. Små söta orangeröda randiga, Vi hade tomater långt in i oktober och delade med oss till grannen Per som för övrigt blev strandsatt i Spanien under våren. Han kom inte hem på grund av Coronan och att Spanien hade lockdown.

Under sommaren upplevde vi en lättnad i smittspridningen och då passade vi på att göra saker som vi inte vågat tidigare. Besök på Uddevalla museum. Kräftskiva hemma hos vänner och så några middagar ute på restaurang. Även några middagar på landet utomhus. Det blev också många och långa cykelturer i Lerkils närområde. 

Tråkigt nog ändrades det till hösten och smittspridninen tog fart igen-

.Många länder har stängt ner nu igen då vi är inne i en andra våg. Här i sverige har vi fått allvarliga restriktioner. Nu betonar alla myndigheter att det är skarpt läge och att vi ska bara umgås med de vi lever med. Inte åka kollektivt om vi inte måste. Inte handla. Vi beställer hem mat. De som kan ska jobba hemifrån. Stanna hemma utom promenader med avstånd till andra personer. Det skulle ju gå bra om alla brydde sig. Tyvärr verkar en del inte tro att de kan drabbas eftersom de är unga och tror att de inte blir allvarligt sjuka. Fel, fel fel. det har visat sig att de också kan bli allvarligt sjuka eller tom dö även om det inte är så vanligt.

Hittills har över 6000 personer dött av Covid19 här i landet. Förfärligt! Alla har bestämda åsikter va det beror på men jag väljer att ligga lågt. Jag undrar bara varför alla andra länder väljer en annan strategi än Sverige gör????

Just nu har jag en kreativ period. Jag syr gardiner, ramar in tavlor syr draperier och stickar och virkar och planterar sticklingar. Det gäller att hitta på saker att göra för att inte bli deprimerad när mörkret och corona kom.

Vår trots allt.

Nu är våren som allra finast,
Tack och lov kan jag njuta av den trots allt elände med Covid19,

Detta hemska virus som vänt upp och ner på hela världen.
Varje  dag klockan 14 får vi utförliga rapporter om läget av Anders Tegnell vår statsepidemiolog.
Det känns som att Sveriges befolkning har stort förtroende för honom och alla hans medarbetare.
Diskussionerna går höga huruvida vi har gjort rätt som  inte har stängt ner landet lika mycket som övriga världen har gjort. Resultatet lär väl visa sig när det är över. Just nu befinner vi oss  mitt i
värsta smittspridningen och vi uppmanas att hålla avstånd och tvätta händerna OFTA efter konstens alla regler.
Vi har gått över till att enbart beställa hem mat från Mat.se. Väldigt bekvämt men dyrt.

Vårt andningshål är stugan i Lerkil med den stora tomten där vi kan träffa våra kära med gott säkerhetsavstånd. I helgen kom Andreas, Jonas och Johanna med familjer på besök och i tisdags kom Henriks syster Eva med mannen Knut-Ivar och gästade oss. Så roligt att träffas eftersom vi inte träffar någon hemma hos oss i stan.

I år har det blivit viktigt att fokusera på sådant som kan tillföra lite extra glädje. Vi håller på att skaffa odlingslådor och jag förodlar blommor här hemma i köksfönstret. vi hade odlingslådor när vi hade huset i Floda. så det är ingen nyhet. Bilder kommer senare.

Min cykel ger oss härliga turer ut i naturen.

Bilden från sommaren 2017. Det är lite väl tidigt för bad ännu.

Min kryddlåda från tidigare år.

Var rädda om er därute.

Corona-tider.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist.
I januari började vi höra talas om ett virus i Kina som sedan utvecklades till en pandemi. I nuläget är det bara ett fåtal länder i världen som är smittofria.

I Sverige har vi anmodats att hålla avstånd ifrån varandra 1.5 till 2 meter.
Det är inte tillåtet med sammankomster med mer än 50 personer.
Gymnasieskolor och högskolor håller stängt med distansundervisning.
Alla som har möjlighet att arbeta hemifrån ska i möjligaste mån göra det.
Eftersom dödligheten är väldigt hög bland de äldre anmodas vi hela tiden att inte besöka dem och att hjälpa till om de behöver hjälp.
Vår hyresvärd har gått ut med information om att hjälpa de som är i riskgrupp ( över 70 år eller har bakomliggande sjukdomar) De kan få hjälp med handling och  andra ärenden.
Det finns en vilja att hjälpas åt att bli av med denna vidriga smitta,
Många länder har stängt sina gränser och vissa länder lever i karantän.
Våra restrektioner har inte varit så allvarliga ännu och så länge som kurvan för döda och intensivvårdsbehandlade hållit sig utan att skjuta i höjden. Därför  görs inga mer drastiska åtgärder-

Jag blir förvånad när jag befinner mig utomhus eftersom de unga inte verkar bry sig. De sitter på cafeer och restauranger tätt samman precis som tidigare.
Vi har också hört att det finns en del över 70 som inte bryr sig.

Dessa två kategorier förstör för andra som tar hotet på allvar.

Jag har satt mig själv i karantän och träffar inga andra utom Henrik naturligtvis. Han handlar när affären öppnar på morgonen eller så beställer vi hem varor. Vi promenerar en del men helst då på landet dit vi tar oss med bil.

Idag har vi över 3000 smittade och 180 döda.

Var rädda om er därute och försök trots allt

att njuta av att våren är i analkande.

Olivträdet i Vouves.

Ett av världens äldsta olivträd finns i den lilla byn Vouves. Det är någonstans mellan 2000 och 3000 år gammalt. Vad som är speciellt är att det fortfarande producerar oliver. Lite andäktigt att tänka att det har stått här så länge och allt som har hänt på  ön under alla dessa år.

Enligt wikipedia finns det 30 miljoner olivträd på Kreta.

På väg hem igen passade vi på att ta en fika vid Kolymbari vid ett dramatiskt hav.

Utflykter under hösten 2018.

Vi hyrde bil och passade på att återse en del gamla platser som vi besökt tidigare och en del nya bekantskaper. Chora Sfakion blev ett glatt återseende och nu fortsatte vi även upp till Aradena med den omtalade bron över  ravinen . Vi passerade byar där det kändes som om tiden hade stått stilla.             

Första stoppet blev i Chora Sfakion

Slingriga vägar upp mot Aradena. Utsikt ver byn vi tidigare stannat i för en lätt lunch.

Här är det vanligt att skyltarna blir beskjutna.

Jag tror inte att den här geten klagar på utsikten.

Bron över ravinen i Aradena.

Kan du se fåren? De smälter in i omgivningen.

Det finns många får på ön.

Vi undrade först vad den äldre kvinnan höll på med. Det visade sig att hon samlade nedfallna kastanjer.

Den här hunden vägrade att flytta på sig. Husse fick komma ut och flytta på den så att vi kunde åka vidare.

Riktigt smaskiga vitlöksbröd fick vi till maten på en taverna i Chora Sfakion.

Kreta hösten 2018.

Hösten tillbringade vi på Kreta.
Vädret var lite till och från. En blandning av sol och regn och blåst eller rättare sagt storm.
Härligt att vara på ön igen och träffa vännerna där


.

                         Fina Inge-Maj, inte kunde vi ana att det var sista gången vi träffades. Du är
                         så oändligt saknad av alla vi som har haft förmånen att lära känna Dig.

Hej igen!

Nu var det länge sedan sist och jag trodde att det inte skulle bli något mer skrivande här.
Det här blir ett sätt att hålla skrivandet och allt vad det medför igång.
 
Först lite kortfattat vad som har hänt sedan sist. Efter  två och ett halvt år i en ny och fin lägenhet belägen med en strålande havsutsikt bestämde vi oss för att försöka hitta något i de centrala delarna av Göteborg. Vi kände att nu när vi blivit äldre hade prioriteringarna ändras och nu är närheten till sevice och kommunikationer viktigt.
Vi hittade en stor tvåa i en väldigt populär stadsdel. Vi har nära till allt men ändå är det tysta .lugna och stilla kvarter. Sju minuter till Göteborgs paradgata Avenyn och fem minuters gångväg till Slottskogen.
Lägenheten ligger på sjunde våningen i en hörna och utsikten är fin för att vara så centralt. Vi trivs riktigt bra och håller på att renovera den. Vi har inte bråttom utan det får ta sin lilla tid-

Vår fina Lilla My. Minns ni katterna som jag tog hem från Kreta. Kasper flyttade till Jonas när vi sålde huset i Floda eftersom han inte kunde bli innekatt i Btottkärr. Lilla My flyttade med oss och är en underbar liten kisse. Tyvärr blev Henrik väldigt allergisk så vi blev tvungna att hitta ett nytt hem till henne. Det var inte lätt för jag hade stora krav på både boende och människorna hon skulle bo hos. Vi hade turen att hitta det perfekta. Så nu bor hon på Tjörn hos en släkting som älskar katter. Nu kan vi också hälsa på henne lite då och då.



i samband med flytten fick jag en inflammation i ryggen som varade i ett halvt år. Smärtorna var hemska och jag kunde knappt röra mig över huvud taget. Tre läkare och två sjukgymnaster senare mår jag bättre men är inte helt bra ännu.
Nästa problem blev med hjärtat, för hög puls och blodtryck. Hjärtinfarkt var min första bedömning som min läkare gav mig. Nu fem EKG senare var det arytmi och det har avhjälpts med betablockerare.
Inställd Kretaresa blev resultatet av detta.
Som om det här inte vore nog  så blev jag påkörd av en cyklist när vi gjorde en cykelutflykt för några dagar sedan. Jag blev nermejad av en mötande galning flög i backen med cykeln både under och över mig.Ont i ena foten och massor med blåmärken och ont i revbenen blev resultatet av det-

Nej, nu får det vara nog.